måndag 5 mars 2012

hårhårhår

Alldeles nyss på radion sände Vetenskapsradion Forum ett program om hår och de berättade om Nordiska Museets kommande utställning om hår. Nordiska har (precis som jag gjorde, utan störra framgång) efterlyst hårhistorier!


7 kommentarer:

Lisa Ewald sa...

wow wow wow wow!!!!!!!!!!!!!!!

Anonym sa...

Kul!

Blev påmind om när jag klippte av mitt långa hår till en robyn-frisyr i fyran. Jag gjorde det som ett uppror mot mamma därför att jag inte fick permanenta håret som mel b. Sen fick jag höra att min kompisar tyckte att jag efter att jag klippte håret "trodde att jag var mycket bättre än alla andra". Synen på korthåriga småtjejer kanske skiljer sig mellan olika län?

Kram! / Miranda

Rebecka sa...

När jag var sjutton gick jag från att vara långhårig till tremillimetersnaggad. Sen när det växte ut igen fick jag höra av en vän att jag var "snyggare med hår på huvudet". Vad hen inte fattade var att det var just snygghet(s)en jag ville komma bort ifrån.

HANNA sa...

Lisa: taco!
Miranda: detta kan diskuteras, ringer dig!
Rebecka: Just det där med att ta sig frihet att kommentera andra personers hår är något jag tänkt mycket på, det verkar så självklart att en får göra det. jag klippte mig också kort en gång och fick liknande kommentarer från en kompis.

Anonym sa...

Jag snaggade mitt hår för första gången när jag gick i nian. Fick många positiva kommentarer från klasskamrater och de som kände mig - folk tyckte att jag var modig och cool.

Men sen började låg- och mellanstadiegrabbar trakassera mig. De kunde skrika "eru tjej eller kille" efter mig, bli provocerade av att jag gick på damtoaletter fastän jag hade kill-hår.

Nians avslutningsbal gick i samma stil. Vi skulle dansa pojke-flicka, pojke-flicka. Alla killar jag dansade med var jättestela och obekväma, först den fjärde avslöjade vad det var för problem, genom att fråga "asså... är du tjej eller kille?". Resten av kvällen dansade jag bara med tjejer som inte frågade.

Hår är bra tema! Kram!
/Sofia L

Sara sa...

Hej Hanna!

Förra året hade jag hår ned till midjan som miin kompis klippte av när vi var fulla för att han tyckte att jag skulle va sexig i synthpage. Jag tyckte att det lät som en bra ide då, men enda sedan dess har jag det känts som jag tappade min identitet när håret kapades av... Nu börjar det bli långt igen och jag känner mig mer som "mig själv", vad nu det skulle vara... Trygg och glad i min könsroll som långhårig kvinna. Det känns så töntigt men det här jävla håret är viktigt för mig. Kram /Sara

Ps. Minns att jag var avundsjuk på ditt hår i gymnasiet. Ds.

HANNA sa...

Sofia: tycker du löste det "problemet" på ett mycket bra sätt!
Sara: jag känner verkligen igen mig i det där med "att känna sig som en själv". När jag klippte jättekort efter gymnasiet kände jag att jag inte kunde använda de kläderna jag gjort tidigare och liksom göra ett helbyte, eftersom jag kände mig så mycket som någon annan.
Och det även fast jag gjort ett medvetet beslut och var väldigt nöjd med frisyren.
Håller med dig om det långa, det känns rätt för mig.

KRAM